Är Powell en hök eller en duva? Ja.

Visste du att Feds ordförande är miljardär?

USAs räntekurva har nyligen inverterats, vilket normalt varit ett tydligt tecken på en kommande recession.

Å andra sidan talar vinster, belåningsgrad, optimismmätningar, IPO-aktivitet och värderingsmultiplar för brinnande högkonjunktur.

Vidare skulle man utifrån löner och räntor kunnat tro att vi redan befinner oss i en djup lågkonjunktur. Dessa två variabler har dessutom effekten att ge en extra boost till både vinster (lägre lönekostnader) och värderingar (lägre diskonteringsränta i analytikernas modeller).

Kombinationen med både höga vinster och höga värderingar är farlig, oavsett om man är privatsparare med fokus på aktier eller är Fedchef och behöver skapa en räntebuffert inför nästa recession utan att orsaka en ekonomisk kollaps via den instabila kreditmarknaden. Den utgör en ovanligt stor systemrisk pga sin rekordstorlek i förhållande till ekonomin, samt den stora andelen lån med låga kreditbetyg).

OBS! Det här är bara slutet på en lite längre artikel om vad som ligger bakom Feds plötsliga omsvängning som i sin tur medfört den starkaste börsvåren på 30 år. Hela artikeln hittar du här.

Inverterad räntekurva betyder ont om tid

I det perspektivet förstår man att Fedordföranden Powell ger dubbla signaler. Han är helt enkelt räntehök med avseende på aktier men en duva med avseende på kreditmarknaden.

Implikationer för aktieinvesterare: hedga dina positioner
För dig som investerar i aktier betyder det här att det både finns en Fed-put och inte. Det betyder ökad osäkerhet om Feds beslut, men med en trend med stigande styrränta, oavsett om börsen faller, så länge kreditmarknaden inte låser sig. Jag skulle inte vilja ligga tungt investerad i aktier när både osäkerheten om besluten är hög och riktningen på räntan är uppåt.

Så skapas marknadens värdering

Aktiemarknaden kan sägas styras av en kombination av två saker: dels underliggande fundamentala variabler som försäljning och vinster, dels vilken värderingsmultipel investerarna vill sätta på dessa variabler.

Multiplarna bestäms i sin tur av tillgången på likviditet (inklusive lån) och med vilken optimism likviditeten sätts i arbete.

Just nu är de fundamentala variablerna upptryckta nära max, tack vare många i arbete, optimistiska arbetstagare och konsumenter, samt låga räntor. Samtidigt är värderingsmultiplarna höga, till stor del drivna av samma faktorer.

Om du inte tror att konjunkturcykeln är avskaffad genom Feds flitiga användande av sedelpressar, så väntar en normaliseringsperiod med både lägre fundamentalvariabler och en dämpad optimism (lägre värderingsmultiplar). Även om du vill hålla kvar i dina favoritaktier, så kan du säkra upp nedsidan för marknaden i stort med olika indexinstrument.

Lika lite som Fed kunde rädda aktiemarknaden 2002 och 2008 kommer Powell varken försöka eller kunna göra det den här gången. Hans uppdrag gäller ekonomin, inte börsen, och även om han har en inneboende duva så gäller den främst kreditmarknaden och ekonomins långsiktiga hälsa.

Powell bryr sig inte om hur aktiemarknaden går, eller vad Trump skriker om. Powell är för gammal, smart och rik för den dansen (som jag). Han vill USAs bästa på lång sikt.

På den andra sidan bör du vara beredd på att det inte var sista gången Fed ökade de ekonomiska stimulanserna i panik över risker i kreditmarknaden, vilket spiller över som en bieffekt i fler stora och plötsliga uppställ för aktiemarknaden. Det betyder att hur negativ du än är till aktier så är det en
lika förlorande strategi att försöka ligga kort hela vägen ner.

Kommer alltså Fed att stimulera eller strama åt?

Svaret är ja.

På båda frågorna.

Och kommer det ge ras eller rus på börserna i USA (och Europa som ändå alltid är en blek kopia av USA sedan de bästa flyttade västerut för 100-150 år sedan)?

Ja.

Som sagt så finns resten av artikeln här

Men det brinner ju ännu bättre med bensin!

Riksbanken kanske gör rätt trots allt – den är i alla fall förutsägbar
Som jag skrev i den senaste uppdateringen om svensk ekonomi den 7 februari i år så tar det nog emot hos Riksbanken att införa positiv styrränta. Mycket riktigt backade ledamöterna häromveckan från (de hypotetiska) planerna på att höja räntan, för att istället fokusera på att göra matinköp och utlandsresor dyrare för vanliga svenskar.

Vad ligger då bakom Riksbankens agerande? Hur står det egentligen till med den svenska ekonomin efter 10 år med extremt stimulativ penningpolitik, börser som rusat till nya all time highs, och synkroniserad global högkonjunktur?

Är negativ ränta och tillgångsköp det enda rimliga alternativet givet läget för ekonomin?

Vi tittar i tur och ordning på den senaste statistiken över arbetsmarknaden, ekonomins tillväxt och inflationen, men redan från början kan jag avslöja att det aldrig varit bättre. Om Sverige någonsin tänt på alla cylindrar så är det nu…


…Däremot är det fullständigt oförståeligt varför Riksbanken medvetet väljer att föra en överhettningspolitik,endast som enbart kan förklaras av politisk påverkan, eller en snarast hedgefondinspirerad permapessimism inför framtiden.

Med ovanligt hög tillväxt och helt normal inflation i ryggen är det snarast omöjligt att försvara något annat än en styrränta på omkring 4%. När då Riksbanken väljer en negativ ränta, samt tillgångsköp ovanpå det, innebär det en fantastisk (om än kortsiktig) gåva till alla som har möjlighet att ta risk…

Läs resten av krönikan här hos Vontobel

What ever happened to all the perma bears?

We all live in a yellow perma bull, yellow perma bull! Bull market in the sky with diamonds! …markets that grow so incredibly high…

All you need is bull
All you need is bull, bull

Bull is all you need

To cut the cheese, there never were any perma bears to begin with.

Yes, you read that right. No matter what you might have heard, there has never been such a thing as a perma bear. You’d better check your sources.

There are of course quite a few people using that term, as if it meant something. Those people typically fall into one of the following categories:

Perma bulls:just buy and hold the best companies forever” (at any price); these guys disappear with the next downturn never to be seen again. Some of them bought Broadcom, Worldcom and March1 on margin in the year 2000. Others had five mortgages in 2007. Yet others were all in the XIV ETF (inverse volatility)

Newbies: they are simply parroting a meme their broker, or similarly clueless friend, told them. They have no idea what they are alking about, what a perma bear or perma bull might be even in theory.

Failed short sellers, that failed because they didn’t do any real research or succumbeed due to sloppy risk management

The average retail investors have never even contemplated going short anything, although a few have dabbled in buying a few puts or selling calls to add some “Las Vegas” to their “portfolio” (of one single stock; either a 100m$ pre-revenue biotech company, or whichever stock is the most written about [Tesla, Theranos, Enron] or having appreciated the most (FANG stocks).

Normal portfolio managers in mutual funds aren’t even allowed to go short.

That leaves more or less only sophisticated and experienced investors on the short side. Most of them are hedge fund managers that already have successful investing careers behind them. Some, admittedly, might be rich brats that think “shorting the hell out of bad companies” is a better pick up line, than letting their zero maintenance dividend kings take care of themselves while going all in on hookers and E on a yacht.

Anyway, these sophisticated investors typically made their money mostly being long good investments, thus per definition can’t be perma bears. Or they are extremely good at sniffing out good clean shorts.

In any case, if they are that good at researching and investing, there is zero probability they will limit themselves to being short only, when there are so many more things to go long with less risk and less scrupulous opponents than when selling things short.

In other words, only smart people become short sellers. The idea doesn’t even occur to average people. And if it did, Joe would soon lose everything and give up, or re-emerge as first a cautious, later a raging bull (only to lose it all again of course).

The smart(ish) short sellers are smart enough to know there are two sides of every story, of every market. Hell, they are more or less the only ones who realize there are two sides.

I have yet to meet or even hear about a real perma bear, an investor who is forever and always only a seller of all things. That’t because they simply don’t exist. “Perma bear” is something n00bs and mostly perma bulls call people they don’t understand and are afraid of: investors with more money and experience than themselves that dare go against the crowd and look a little silly for a while, because they have good reasons to trust their mind more than the crowd’s blind stampeding.

It’s been a a hard bull’s night,

and I’ve been working like a bear

So, whenever you hearthey’re a perma bear,” check your and their premises. You just might pick up something important and useful.

Just remember that there are no perma bears; and experienced and knowledgeable investors who dare stick their neck out against the crowd, against CEOs, against the Fed and other authorities to reveal relevant information, put both their money and reputation on the line for no other reason that their superior vantage point allows them to identify a higher probability of making money going short than buying blindly.

Tell me that you want the kind of things,
That bulls just can’t buy,
I don’t care too much for bulls.
Bulls can’t buy me love.