Finansbrevet

Hur börjar man egentligen investera?

Hur går man från helt färsk till att förstå vilka verksamheter som skapar värde – och hur mycket värde?


Jag har gått den långa vägen, via en masterexamen på “Handels” 1990-1994 och över 20 år som analytiker och förvaltare inom främst IT och bank, dvs de sektorer som var mest i fokus under tidsperioden för min karriär mellan 1994-2014.

De första sex åren präglades av en IT-boom av aldrig tidigare skådad omfattning och följdes av en motsvarande djup krasch. Därefter lyftes banker av en medvetet uppblåst husbubbla 2003-2007, innan den resulterande kraschen för finanssektorn höll på att ta med sig hela den globala ekonomin och det moderna finanssystemet i graven.

Och sedan började det om igen med både IT och banker i kamp
2009-2014 om att leda börsen till nya höjder. Man får nog säga att FANGsen vann till slut. Oavsett vilket så var det i mina sektorer det mesta hände.

(därmed dock inte sagt att telekom, verkstad och olja på något sätt var händelselösa — tvärtom, det var full aktivitet i stort sett överallt både uppåt och nedåt 1994-2014)

I Finansbrevet sammanfattar jag och förmedlar så praktiskt som möjligt mina lärdomar och insikter från min maratonbrottning med aktiemarknaden mellan 1985 och 2015 – och förstås fortsatt vidare mot 2020 som nu ligger inom räckhåll.


Jag ärvde mina första aktier 1985 och jag började handla själv på allvar 1992 när jag var mitt i mina studier på Handelshögskolan i Stockholm. 1994 blev jag analytiker på Skandinavien Fondkommission och 1996 kom Swedbank Markets med ett erbjudande jag inte kunde motstå. Plötsligt var jag ansvarig för att bygga upp analysen av IT-bolag på Sveriges största bank.

När jag var klar med säljsidan år 2000 bytte jag till hedgefonden Futuris inom Brummer och Partners där jag stannade till den 1 januari 2015. På Futuris var jag portföljförvaltare, delägare och VD. Mitt ansvar var analys av och investeringar i främst mjukvara, IT-tjänster, banker och servicebolag, inklusive hotell- och resebolag.


Varför är de så vanliga P/E-talen både fantastiska och värdelösa?

Varför är kassaflöden det enda viktiga, men samtidigt i stort sett omöjligt att greppa?

Vad är “kapitalbindning”? Hur använder du insikter om begrepp som DSO och DPO till kunskap om ett företag är på rätt väg eller inte?

När är bättre kassaflöde en långsam väg mot värdeförstöring och när är det på riktigt?

I Finansbrevet kommer jag skicka veckovisa praktiska tips och insikter om framför allt värdebaserade investeringar, s.k. “value investing”.

Finansbrevet är gratis.