Liljan längtar inte till blomningen eller drömmer sig tillbaka till den. Det finns ingen “livets topp” för en blomma. Den bara är det den är i varje tillfälle. Utan ånger. Utan ångest.
Varför vill du vara något du inte är, olikt en lilja på ett fält som bara är. Hur kan man själv tysta bruset, lyda sin egen natur och uppskatta meningen i att vara precis den man är? Man kan lyda sin inre general istället för att kämpa mot sig själv i jakt på att bli något annat.
Var “general” över ditt liv i korta stunder. Tänk ut strategier och mål. Absolut. Såna är vi människor. Dröj dock inte kvar i ditt planeringsrum särskilt länge, då fastnar du i grubblerier om varför och varför inte. Var istället en lydig soldat som följer generalens planer. Lita på att de representerar dig, den du är.
Minns samtidigt att en människas naturtillstånd inte är att hålla sig till en enda plan livet ut som en blomma. Att vara människa är att vara versatil, mångsidig, smidig och ombytlig. Att vara människa är inte att en gång för alla identifiera sina slutgiltiga värderingar och sätta mål i enlighet med dessa. Den som jagar sitt varför i jakt på en enda sanning om sig själv hinner inte vara utan fastnar i filosofisk rundgång.
Sluta med ditt varför. Pausa det. Var i nuet, där allt är som det ska, varenda grässtrå och rynka på precis rätt plats, den enda plats de kan vara på. Sin plats. Den som inte ältar sitt varför har inga bekymmer, inget förflutet att gräma sig över, ingen framtid att oroa sig över, inga pågående processer att leva upp till för att försöka förändras. Utan ett varför kan man bada i stundens glädje och mening, fullkomligheten i att vara just den man är i nuet, och den enda man kan vara. I morgon är du någon annan som lyder en annan general.
Sluta argumentera om hur en bra person ska vara, och var en.